Om oss

Jag heter Sara och bor på en liten gård utanför Norrköping. Här bor jag tillsammans med min sambo , våra 2 barn och 4 kelpies.
Jag har växt upp hela mitt liv med hund, men det dröjde ända till 2010 innan jag skulle skaffa mig en egen hund – och det en Australian kelpie.

Jag har som mål att bevara denna mångsidiga arbetande rasen som en vallande brukshund.
Mitt fokus är att få fram sunda kelpies både mentalt och exteriört, med starka vallanlag och djurkänsla utan att kompromissa med deras rastypiska karaktär.
En följeslagare som glatt ställer upp på allt och ger sig hän alla uppgifter den får.

Hemma hos oss är hundarna i första hand högt älskade familjemedlemmar och våra kelpies lever inne tillsammans med oss i en flock välkomna överallt (eller nja inte uppepå bordet kanske även om även det händer…) – och det är precis så jag vill ha det. Vi är i skrivande stund en småbarns familj där hundarna lever mitt bland allt ”kaos” som tillvaron med 2 små barn kan ge
Det kräver hundar med tålamod, vänlighet, trygghet och inte vara speciellt ljudkänsliga 😉 Stundtals högljutt och stimmigt blir det på daglig basis och för mig är det jätte viktigt att hundarna ska fungera i det vardagliga livet – med Allt det innebär.

---

Min hund historia

Mitt stora hundintresse väcktes med våran softis (irish softcoated wheaten terrier)  ”Forry” som vi kallade henne.
Forry köpte min mamma som och pappa som valp när jag var 3 och vi växte upp tillsammans. Hon åt min torra frukostmacka åt mig utan att klaga så fort mamma tittade bort och hjälpte mig att vända huset uppochner –  hon var min allra bästa vän.
Tiden då Forry levde fick hon stå ut med mycket, alla dessa tricks jag försökte lära henne alla hinder jag byggde av gamla hinkar och pinnar för att vi kulle kunna leka agility, ganska snabbt satte min mamma oss båda på en agility kurs i Vikbolandets ridhus. Forry som var ensam hund på en gård hade inte mycket till övers för andra hundar och var en envis terrier ut i klospetsarna. Hon & jag med en påse frollic erövrade snabbt agilitybanan och det var där allt började.

Efter flera års letande efter rätt hundras snubblade jag över Kelpien av en händelse.
Min syster kontorsstädade på ett ställe där en av dom anställda precis hade skaffat sig en kelpie valp på en sisådär 12-13v…
Efter jobbet ett par dagar senare när jag var för att hälsa på henne visade hon ett kort på något utav de sötaste jag sett!
På bilden var det en chokladbrun liten sak med jätte stora öron och intensiva intelligenta bärnstensögon – jag föll pladask.
Jag började söka på nätet och läste allt kan kunde komma över och kände att det här är den perfekta rasen för mig.

Jag bodde då i centrala Norrköping, och fick en dag från passagerarsätet i bilen syn på en kvinna med en tvåfärgad kelpie passera mitt hus. Jag kastar mig handlöst ut ur bilen sprang efter och ”haffade kvinnan”. När jag fick veta att det faktiskt var en kelpie följde 1000 frågor och allt slutade med att jag blev dagmatte till kelpie herren Uno som var från kennel Vallmyra.
Där efter fanns det inga tvivel
Jag började leta efter uppfödare och tittade på valpkullar, efter ett tag hittade jag Kennel Jejmic’s som hade en planerad parning.
Jag mejlade fick svar nästan direkt och efter 4,5 månad höll jag min finaste bruna lilla skatt för allra första gången min fina Vajlo!

Vajlo kom in som en tornado i mitt liv och var en helt Galen valp (mao en helt vanlig kelpievalp).
Jag undrade många gånger vad jag gett mig in på men vi kämpade och utvecklades ihop. Han var min stora läromästare.
Vi började trevande ge oss in i lydnaden och inte långt efter stod vi på tävlingsplan. Tillsammans hann vi pröva det mesta man kan göra tillsammans med en hund och innan Vajlo’s skada 2016 startade vi i Elit lydnad.

Efter ett par år när Vajlo växt till sig kom tanken på ännu en kelpie. Jag var på en rasspecial i Skåne och där träffade jag en tik, Miss Magoo’s Bästa jag väldigt förtjust i . Så fort jag kom hem tog jag reda på allt jag kunde om henne och hörde kort där efter av mig för att ställa mig i kö till en valp. Hon gick först tom men något år senare gjordes det ett nytt försök och Miss Magoo’s Dunder kom till världen. Han var och har varit raka motsattsen till Vajlo. Han var en liten sockersöt valp som helst ville bli buren dygnets alla vakna timmar och som ville krypa upp som en boll vid din hals. Han var otroligt förar mjuk och följsam och är det än idag.

Och där tänkte jag att jag var nöjd, med 2 kelpies. Meeen så fick jag en avelsförfrågan på Vajlo av Christell på Leagården’s kennel . Och jag visste att jag skulle ångra mig i resten av mitt liv om jag skulle gå miste om en egen Vajlo son. Tiden var egentligen inte alls rätt och livet just då var inte alls rätt för en valp.
Men hem kom han – mini Vajlo och jag har inte ångrat det en sekund.

Efter att totalt ha kärat ner mig i rasen så kom tanken om egen kennel och avel någon gång i framtiden. Den framtiden skulle egentligen bara innehålla max 2 kelpies kvar i hemmet innan det ens var tanke på en ny. Men så kom jag över Dixies mamma Hårdehalls Bondie som skulle paras med en importhane av ovanlig stam – en dröm kombo av linjer mentalitet och vallanlag som jag drömde att ha som grund för egen avel.
Jag följde den planerade kullen med ett sting av avundsjuka till de som skulle köpa en valp av denna kombo – för jag skulle ju inte ha en. Opium hade nästan nyss flyttat hem till oss och kelpie kvoten var välfylld.
Tur för mig så ville sig ödet annorlunda.
Bondie gick tom och jag tänkte inte mera på det.
2019 fick jag se att Bondie skulle paras på nytt med samma hane och då kunde jag bara inte låta chansen passera!
In kom hon i våra liv med buller & brak våran Fröken Dixie. Hon tog täten redan sedan hon satte en tass innanför dörren. Hon var så given från första stund i flocken att det alltid känts som hon har varit här.

Så på den vägen är det.
1 kelpie blev helt plötsligt 4 och så till sist drömmen om att starta egen avel.

Jag är mina uppfödare Evigt tacksam!
För all eran support, tips, råd och erfarenhet ni givit mig – för förtroendet ni haft i mig att förvalta en av era ögonstenar och för alla nya bekantskaper och kunskaper om rasen som har getts mig under alla kennelträffar/läger vi varit på.