Dixie var planerad att börja löpa först i slutet på februari början av mars, men beslöt sig för att börja i veckan istället. Planeringen fick snabbas på i ultra fart och resan till Danmark och Cooper (skovfarmen’s red and tan Ubbe) är runt hörnet.
Fröken fyllde även 4år i veckan och jag insåg precis hur fort tiden går…! Det känns både som att hon alltid varit hos oss för hon är så självklar i våra liv men också som att det var nyss som hon var en liten påhittig illbatting.
Tyvärr är jag inte lika aktiv på bloggen som jag en gång var, så de flesta uppdateringar och ”vardagliga poster” kan man följa på Instagram, ni hittar oss på Vajkings. Men jag kommer självklart dela information fortlöpande även på hemsidan.
En kennelnamns ansökan är skickad och jag hoppas den blir godkänd när som helst.
Så nu fortsätter vi med planeringen och ber till alla högre makter att allt går vägen 🤞🤞🤞
20220122. Dagen när tiden stod still och min andra hälft, läromästare, stöttepelare o bästa vän hastigt fick somna in.
Han lämnade oss i ofantlig sorg, med ett tomrum inom mig, och fortfarande månader senare är det för smärtsamt att prata om. Vi fick 12 fantastiska år tillsammans. Vilka äventyr vi gjort, så mycket roligt vi upplevt och så starka vi växte tillsammans. Vi var 1. Och litade blint på varandra.
Någon dag kommer en ordentlig hyllning till dig och ditt liv och alla de saker vi gjort, de finaste minnena jag har. Men det gör för ont ännu
Tack älskling för allt du gett och allt vi delat. Tills vi ses igen – jag älskar dig.
Den här damen har lurat oss alla! På ultraljudet hittade man tyvärr inga valpar efter Vajlo och Dixie. Det är en stor besvikelse men en risk med en så pass gammal hane (och ändå även av andra orsaker) och naturen har andra planer ibland. Vi kommer att försöka igen om något år eller 2 med en annan hane.
Ni som varit intresserade är välkomna att återkomma till nästa planerade kull, info kommer att publiceras på hemsidan och våran Facebook grupp.
Under tiden hoppas jag att vi hinner göra debut i brukset – spår. Vi fortsätter också träna i vallningen. Långsiktigt mål är VP både i får och nöt men det är bra en bit kvar på den resan. Lite mera i en närmare framtid ligger ett NHAT ( ett enklare vallanlagsprov) för kroppsvallar klubben och ett HWT (arbetsprov) också för kroppsvallar klubben.
Efter en länge planerad tränings dag med leagårdare var det idag äntligen dags! Vi hade lyxen att valet föll på Lars A hallen i Söderköping (nära hemma). Pga av corona ställdes första träffen in och tyvärr krockade dagens datum med jobb för Markus. Med dåligt med sömn inatt så bestämde jag mig för att åka ner lite senare till hallen så jag skulle orka med allt. Bilen till brädden fylld med unge 2 hundar och allt man kan tänkas behöva till en 4 månaders bebis och inomhusträning anlände vi till sist. Ungen som annars brukar sova sig igenom i princip allting i sin vagn ville så klart inte det idag. 🤷♀️
Till sist somnade hon i 2 omgångar och jag kunde passa på att ägna mig åt Lite träning. Vi har legat på latsidan när det kommer till att träna i annan miljö och framförallt med träningskpmpisar. Mitt mål för dagen var att ha låga krav; att sammarbetsviljan skulle finnas, att ”sköta sig”, att huvudintresset skulle finnas hos mig och det viktigaste av – allt att ha roligt!
Bara miljön i sig och att ligga o slappa lugnt i bur, är nått vi inte brukar göra numera och de 2 yngsta här hemma har fått 0 erfarenhet av den varan.
Opium var lite väl nosig, men hade stundtals jätte fint fokus. Han seglar fort iväg dit nosen leder honom om man inte håller i tyglarna. Men under jobb fixar han störning jätte bra.
Det var Dixies första vistelse i inomhushall och hon som unghund på landet i corona tider träffar ju inte så mycket annat folk. Hon visar sig vara otroligt störningstålig och miljöstark. Det var som att vi var hemma i vardagsrummet fast med lite roligare saker o leka med. Hon fick gå fritt följ nära och intill andra personer – med bravur. Hon snodde apporter från planen när ingen annan uppgift gavs eller leksaken kom för nära någon som låg och ”skräpade”. Hon kampar friskt och villigt gav sig hän i lek med främmande person. Vi hade en riktigt härlig känsla efter dagen!
Det var framförallt så inspirerande att lyssna och titta på de duktiga tjejerna som vi tränade med.
Nya målbilder är satta och jag har fått en välbehövlig spark där bak!
Den gamla bloggen är flyttad och ett nytt blad börjar. Förhoppningsvis kommer jag inom en inte allt för avlägsen framtid på skakiga ben starta min egna avel. Dixie ska bli lite äldre, göra sitt MH och förhoppningsvis få komma ut lite på banorna och jag vill gå uppfödarutbildningen. Sen så! Om damen vill det, vill säga 😉
Corona har härjat i världen och inget är sig likt.
Med sjukskrivning sen i maj och bakandet av en 2 bening som snart ska se världens ljus, har gjort att man haft tyvärr rätt mycket dötid inne på diverse olika hundforum på nätet. Något jag märkt via diskussions grupper på fb är att det explosionsartat ökat ett intresse för Kelpien. Det är även en ras som ofta rekommenderas i olika ”vad för ras skulle passa mig” trådar. Och jag måste säga, att den rekommenderas flitigt till höger och vänster. Så fort orden ”agility, lite av varje, aktiv” nämns så kommer kelpie kortet rätt snabbt i tråden. Det är jätte kul att kelpien har blivit så populär – det är en otroligt mångsidig ras som passar till mycket, men jag får lite huvudbry ibland och undrar hur folk ser rasen – egentligen?
Det har dykt upp flera frågor vad en Kelpie kräver/behöver, i vilket typ av hem de passar och om det är en svår ras. Och här har det i ras relaterad grupp skapat en hel del olika svar. Inte konstigt men det som börjar märkas är hur olika syn man har på rasen.
Låt oss ta basic infon först. Australian Kelpie har rötterna från hårt arbetande vallhundar från moderlandet Australien. I Sverige går rasen under Svenska brukshundklubbens ansvar och är en av bruks raserna tillsammans med; Australian Cattledog Australian Shepherd Beauceron Belgisk Vallhund Berger Picard Bouvier des Flandres Boxer Briard Chodsky pes Collie Dobermann Hollandse Herdehond Hovawárt Riesenschnauzer Rottweiler Rysk Svart Terrier Tysk Schäferhund’ Vit Herdehund
Det är en hund enligt rasstandard med ”vaken, livlig och i hög grad intelligent hund med ett milt och fogligt lynne” vilket ofta är de egenskaper som överlag är de man nämner när man pratar om rasen. De här delarna också saxat från rasstandarden tycker jag saknas när den rekommenderas ”Rasen har en nästan outtömlig energi och kräver därför en hel del motion. Den är ganska självständig och kan ofta förutse förarens önskemål. Under vallningsarbetet är detta en stor fördel, då den reagerar på djurens rörelser snabbare än föraren. Den är mjuk mot sin förare men inte vek i arbetet.” och” Genom sin storlek och kapacitet har kelpie visat sig vara en utmärkt allroundhund. Den har inte bara nått framgångar som vallhund utan lämpar sig också mycket bra till hundsporterna bruks, agility och lydnad. Den passar även som tjänstehund inom såväl bevakning som räddning. En australian kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa.”
Jag tycker mer och mer att kelpien rekommenderas och pratas om som en aktiv sällskapshund oftare än en brukshund. Och jag frågar mig både vad som är en rättvis beskrivning på rasen och hur vill vi att rasen ska vara och promotas som?
Jag tycker det blir lite tokigt när man letar efter en ras som ska passa ett aktivt sällskapsliv utan tanken på att det är en brukshund. Istället för att man är jätte nyfiken på Kelpie och Trots allt arbete som kan komma med en bruks ras så är man sugen på o skaffa en med inställningen på att en brukshund kräver.
Ett exempel; en person letar efter rastips Utan att nämna att man vill ha en brukshund eller en hund för arbete. Det ska vara en hund för ”aktivt liv men klara av tråkiga dagar” Och tillsammans med rastips som; sheltie, staffe, tollare, pumi och pudel – kommer även Kelpie som förslag. Det är jätte vanligt och jag har sett detta jätte ofta.
Så jag funderar.
Har vi kommit till den punkten att kelpien inte platsar som brukshund längre? Skapas det en felaktig bild av rasen? Glorifierar man rasen? Är det en så stor variation i dagens läge inom rasen att man anser den som en sällskapshund åt ena hållet och brukshund åt andra hållet?
Att rasen fortfarande har stor arbetskapacitet det är ett faktum. Rasen hävdar sig fortfarande i toppen inom både bruks (ej skydd) och lydnad. Även i andra sporter som freestyle agility rallylydnad nosework vågar jag nog säga att de är en kraft att räkna med. Och kanske är det just det att dessa pigga glada energiska arbetsvilliga Fantastiska hundar är så pass ”bra på allt” att det blir svårt o hålla dom i ett ”fack”?
Med handen på hjärtat tycker jag inte att kelpie är en lätt ras. Och det är så lätt att det blir så tokigt om man inte är riktigt beredd på att det är Mera än ”en aktiv sällskapshund”. Nu talar jag om Min syn på rasen i helhet.
Det är högenergiska lyckopiller som behöver guidas rätt i deras energi. Det är en högt intelligent individ som tänker själv, du skaffar dig inte en arbetsrobot som du programmerar du skaffar en partner att arbeta tillsammans Med. De vill och är Mycket av allt och allt ska gärna gå fort o på en gång. Det är mycket hund att ha o göra med Om man inte är riktigt beredd på vad en arbetsavlad ras innebär – framförallt de första åren.
Så nu undrar jag uppriktigt – vad är en Kelpie för dig? Borde man ändra sin syn på den idag från att vara en brukshund till något annat? Är det bara så att det är så stor variation att det finns någon för alla? Är detta en utveckling i rasen som är positiv för dagens samhälle och rasens fortlevnad?
Ibland faller andan på att man faktiskt har saker utöver vardagslivet att dela med sig av!Kl 4 natten till lördag packade jag in Dunder och Dixie för att åka ner till Halmstad på kelpie träff som Sofia, (ägare till kelpiegalleriet) fixat! Jag träffade Sofia första gången på en rasspecial i Almunge sommaren 2012, det var så stort o träffa skaparen bakom galleriet som jag tittat i så ofta!Vi stötte på varandra titt som tätt efter det, och2014 I augusti åkte jag en 4årig Vajlo och 4månaders Dunder ner till Sofia I Halmstad som hade en 3 månaders Glenn hemma 😍. Det va som alltid kelpienörderi på Hög nivå och vi åkte till wk SM i vallning för o kika på vallhundar av hög klass!Sen dess har åren passerat och telefonsamtalen har blivit längre 😉❤️Träffen var på vackra skedala Ön med magisk skog! Och det var fullt med super härliga ägare med sina kelpies!Extra roligt var o träffa; Dixies mamma Bondie och Matte lisa, Dixies syster Diva matte Therese och lillmatte Ida, Opiums bröder Owe & Opal med matte Karin o Kicki samt et litet barnbarn till Vajlo som bara var så underbart söt!Sen var det precis lika roligt att träffa alla andra! Matte fick bekänna färg med en galen ung dam i höglöp som var allt annat än lugn o beskedlig (och ja matte får ännu en gång ta på sig att hon är vild- Skärpning matte!! ) och Dunder levde livet med mys o go’s ❤️ Han är ju aldrig till nått besvär och så lätt o ha med ❤️ (förutom att landet hundarna inte kan gå i koppel längre)Vi fick se Diva i arbete med specials ök av röd Kong, som va så roligt att se – så sjukt duktiga! Therese försökte utmana med svågömda ställen i skogen högt o lågt men det va ingen match för Diva! Vi provade och när Dixiedoo fattade vad som skulle göras hittade hon kongen snabbt 😊Efter träffen, blev det timmar och timmar med fortsatt kelpienörderi hemma hos Sofia framför galleriet, gamla bilder och hunddata – bästa sysselsättningen! 😍Förutom att Dixie är lite lätt galen, så är jag imponerad av henne. Hon började löpa för ca en vecka sen (8 dagar) så hon är på väg in i höglöp. Men hon är precis sitt härliga goa glada busiga arbetsvilliga jag som vanligt!Här hemma har grabbarna i prövningen (framförallt de 2 okastrerade) varit jätte duktiga. Jag har noll tolerans på extra sniff och uppvaktning nu under löpet och de lägger ner efter tillsägelse. De är inte stressiga flåsiga eller pipiga, förutom höjt intresse av henne är allt som vanligt – iaf nu innan höglöpet. Hoppas på att det är fortsatt lugnt men är såklart redo på att det kan bli en större prövning för dom de kommande dagarna. Annars har vi flocken som vanligt med varandra när vi är med och har 100% uppsyn.
Ämnet om renrasiga hundar som säljs utan stamtavla känns mera aktuellt än någonsin!
Med sociala medier är det idag Väldigt lätt att nå ”konsumenter”. Av nyfikenhet är jag med i en grupp där hundar säljs och omplaceras. 8 gånger av 10 står det i annonserna att det är renrasiga hundar som säljs utan stamtavla.
Jag har flertalet gånger frågat säljaren varför de väljer att sälja valparna utan stamtavla när deras hundar är renrasiga och dessutom till samma pris och ibland högre (!!) som en renrasig Med stamtavla. Inte en enda gång har jag fått svar på mina 2 väldigt simpla frågor. Antagligen för att man inte har ett bra svar till det mera än ”för att jag kan”.
Nu vill jag att alla som läser detta inlägg som har ”renrasiga hunar utan stamtavla” tar 2 djupa andetag och Inte hetsar upp er. Jag vill börja med att säga att hundarna inte på något sätt är mindre värda eller inte lika bra som de med stamtavlan.
Argumenten ”det är bara ett löjligt papper” en hund är mera än ett bevis på papper och betyder mera än pengar ” etc känns både trötta och desperata.
Nu för att återgå till inlägget varför man ska tänka efter mer än med plånboken varför du ska köpa renrasigt Med stamtavla.
I organisationen SKK finns det Många regler som ska följas för att för det första få ta en valpkull.
Dessa regler finns för att skydda hundarna som bla används i avel på många sätt.
Tex;
Att en tik inte får paras under 18månaders ålder.
Att man inte får ta hur många kullar som helst på en tik
Att valparna är veterinär besiktigade chippade vaccinerade och avmaskade
Att valparna inte säljs innan de är 8v gamla
Att man inte får avla på ”defekta” dvs sjuka hundar
Och en massa massa mer.
Man börjar ju då fundera på vilka orsaker som kan finnas bakom till dessa valpkullar som finns där föräldrarna är renrasiga men valparna säljs utan stamtavla.
Om man nu har så fina föräldrar som är så bra på alla sätt varför säljer man inte valparna Med stamtavla?? Kan det vara för att;
Avelsdjuren inte uppfyller skk’s grundkrav?
Valparna inte är veterinär besiktigade chippade vaccinerade och avmaskade innan leveran?
Att uppfödaren är utesluten från skk pga av regelbrott?
Eller är det för att man vill tjäna så mycket pengar som möjligt?
Finns många flera frågetecken och man undrar ju.
Marlene Karlsson – Yabasta har skrivit ett mera ingående inlägg om just detta och jag tipsar er alla till att läsa den!
Sprid förståelse och kunskap i detta ämne så att Alla uppfödare som gör ett kanonjobb, vill och kan fortsätta med sin avel av sunda friska renrasiga hundar Med stamtavla.
Snön kom över en natt och det geggiga höstiga ersattes av ett underbart vinterlandskap!
Kan ju säga att det var några som var väldigt glada även denna gången 😉
Shiva är på besök och att se henne njuta av kylan och snön gör en alldeles varm inombords ❤
Det känns som att det händer mycket i kelpievärlden just nu, gällande aveln.
Problemet med liten avelsbas har belysts och klubben uppmanar till förändring och hur man bör tänka – jätte bra!
Det tydliggörs även att kelpies med FCI stamtavlor Får användas. Jag tror det gör grunden till en mera hoppfull framtid. Det är flera nya uppfödare som klivit fram och ovanliga/nya kombos som görs, och jag ser hoppfullt inför framtiden!
Det är en del ”yngre” som vågat ta steget att ta egna kullar och starta egen avel och det ger en själv farliga ideér 😉
Efter en hård och krävande jobbhelg vaknade inte jag o grabbarna förrens kl 12 (!) idag.
Grabbarna låg tätt ihopkurade hos mig och jag hade svårt till att motivera mig att kravla ur myshögen vi bildat. Men upp gick jag och möttes av snö när jag öppnade dörren!
Det är skönt med mera ljus som snön ger och att det inte är lika skitigt ute men jag kan ändå inte låta bli att längta efter våren. Det var dock 3 andra som var Överlyckliga över det vita och Opium var mera galen än vanligt! Vajlo gick omkring som en liten plogbil med nosen nerkörd i backen så hela ansiktet fick snö på sig och viftade glatt på svansen. Han fick så mycket extra bus i kroppen att han var tvungen o skälla ut sin glädje under nästan hela promenaden.
Det blev inte en jätte lång tur ute då vi straxt efter vi kommit till skogen gick på en älgko så jag vände illa kvickt innan hon bestämde sig att vi var för nära och innan grabbarna upptäckte att hon stod knappt 20m bort. De jagar inte vilt men det kändes dumt att utmana ödet…..
Kameran fick följa med ut och några ögonblick blev förevigade ❤
![IMG_20170418_221735_526[1]](https://vajkingskelpies.files.wordpress.com/2017/04/img_20170418_221735_5261.jpg)
![IMG_20171213_144940_639[1]](https://vajkingskelpies.files.wordpress.com/2017/12/img_20171213_144940_6391.jpg)
![IMG_20171213_160024_384[1]](https://vajkingskelpies.files.wordpress.com/2017/12/img_20171213_160024_3841.jpg)
![20171213_125111[1]](https://vajkingskelpies.files.wordpress.com/2017/12/20171213_1251111.jpg)
vajkingskelpies.com 