Långfredagen kom det det 7 små underverk – tyvärr bara 6st som överlevde.
Från att inte visa några tecken till att valparna var på väg, till att på torsdags eftermiddagen började bädda och hässja så förstod vi snabbt att det verkligen var på gång – under helgen kommer det att komma valpar.
De första riktiga värkarna började efter kl 15, och kl 16.20 vart första valpen ute.
Det var en relativt okomplicerad valpning och Dixie som den klippa hon är var lugn samlad och fokuserad. När valparna kom ut var hon med direkt och tvättade rent och pysslade om var och en. När 4st var ute var det oklart om det skulle komma någon mer eller inte. Hon stannade av lite med värkar, jag tog ut henne för rastning och gav henne lite färskfoder och äggula som hon tacksamt åt. Sedan kom det flera krystvärkar och nr 5 var på väg. Den tog lite tid på sig och när den kom ut med bakbenen före var jag nog inne i ett tillstånd där hjärnan inte fungerade fullt ut. Jag hjälpte till att öppna hinnorna och tyckte mig att de var extra sega och kändes som flera stycken innan jag kom in, valpen var kritvit och blå runt nosen, jag tänkte direkt att det var något allvarligt fel. Jag började jobba igång valpen tog bort vätska från luftvägar och sedan kom den första underbara pipet och den kom igång med andningen. Först då registrerade jag det som jag hade framför mina ögon – en Cream färgad tik!
När chocken/adrenalinet lagt sig lite och jag precis skickat meddelande till min vän som är väldigt insatt i rasen och som är intresserad och duktig på färg genetik vad som precis har fötts så börjar krystvärkarna igen hos Dixie. Jag som trodde att vi var klara gjorde mig redo. Snabbt ut kom det….Ännu en Cream! Jag skrattade högt och sa högt för mig själv det här är bara så osannolikt!
Jag visste att Dixies pappa har Cream bakom sig i linjerna och att han även lämnat Cream men det ger garantier till att Dixie bär på den genen. Och för att det ska resultera i Cream färgade valpar så måste även hanen bära på den genen och jag hade verkligen ingen aning om att det fanns något bakom Cooper som har färgen Cream.
Nu är inte färgen Cream godkänd hos Australian kelpie. Det innebär inte mera än att de aldrig kommer kunna få godkända ”exteriöra resultat”. Dom blir fortfarande fullt reggade och allt är i sin ordning. Jag är inte på Något sätt besviken. En färg är just bara det – en färg. Det enda som är tråkigt är såklart att detta är något som kommer stå i vägen för vissa typer av championat.
– För den som är intresserad om att läsa mer om färg genetik hos kelpie kan göra det här
Jag trodde helt klart att vi var klara här, och började städa undan och skulle hämta lite gotta till Dixie fick stanna upp i dörröppningen när värkarna kom igång igen.
Dixie var trött och hon krystade länge, jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa henne och efter en bra stund fick vi äntligen ut den sista. Det var en stor fin svart hane som kom ut livlös. Jag kämpade på med honom och min fantastiska granne och vän som har många års erfarenhet av hundavel och valpning kom förbi för att också försöka. Tillslut gav vi upp. Han var borta. Han hade massor av fostervatten i sig som man hörde när vi försökte få igång honom. Dixie fick undersöka honom för att se att han inte klarat sig och återgick sedan till att pyssla om de andra.
Jag gav honom namnet Night då han var svart som natthimlen med en vit strimma i pannan.
Det blev ett väldigt sorligt avslut, men vi gläds så åt de kvar varande 6st pigga livliga underbara godingar.
Fördelningen blev 3tikar (1 Black and tan 2 Cream) & 3 hanar (1 brun med vitt på bröstet 1 svart med vitt på bröstet , 1 black and tan)
Dixie är en helt fantastisk mamma som tar det hela med ro. Har stenkoll på alla och är otroligt omsorgsfull. Jag tycker mig redan se personligheter bland dom och det ska bli så spännande att lära känna dom och följa deras utveckling, och se ifall de drag man tycks se redan kommer att bestå eller om de hela tiden kommer ändras under tiden
Det finns hanvalpar kvar till dig som har erfarenhet av rasen sedan tidigare eller motsvarande kunskaper till arbetade ras.
Jag vill avsluta med Ett Super tack! till Alla er som funnits där och stöttat på ett eller annat sätt under resan, jag är så tacksam för er alla! För alla goda råd, tips, stöttning och peppning.
Ett speciellt tack till Anna som ryckte in när det krisade ❤
Ingen nämnd ingen glömd
– Ni är alla guld värda ❤
vajkingskelpies.com 