Fullbokade helger och vardagskaos plus Isa som löpte styrde till det en hel del med Dixies planerade löp. Hon började löpa 1.5månad för tidigt och måste ha börjat bra mycket tidigare än vad vad vi har märkt. När Isa’s höglöp var över och stackars Lotus börjat lugna sig igen efter delat hem med tik i höglöp så tyckte vi att han började tappa ett par hjärnceller och bli väldigt intresserad utav Dixie. Vi kliade oss lite i huvudet men tänkte inte mer på det mer än att stackarn är oerfaren och inte har riktigt koll på vad som händer.. Men där efter ett par dagar började jag bli orolig, och åkte till veterinären för planerat progesteron test (blodprov) för att försäkra mig om att Dixie inte alls var i höglöp som Lotus fick oss att tro. Väl där sa veterinären NI MÅSTE PARA NU ! Enligt testet var det alltså dags där och då och där står jag, mitt i vardagskaoset och funderar hur i helsike ska jag få ihop allt på ett par timmar….
Som TUR är bor inte Harry allt för långt bort och hans helt underbara och fantastiska matte kastar sig i bilen och kommer till kvällen. Det var tycke på sekunden harry klev ur bilen och några enstaka minuter senare till utsikt av tröskan och nyfikna barn hade vi den första lyckade parningen. Och så förflöt dagarna endast ögonblick och flera lyckade parningar senare sa vi hej då till varandra och håller nu tummarna för att det bakas en hel hög med godingar där inne.
Harry ”Busligans Dirty Harry” föll jag väldigt snabbt för. Oj så snygg och jösses så trevlig! Stencool men med en härlig glimt i ögat och en stor personlighet – sånt får mig att falla direkt! Kunde med lätthet slappna av med Dixie i huset.
Vi testade också deras arbetsvilja ordentligt och ”tränade” precis framför varandra. Både Dixie och Harry växlade snabbt till fokus och arbete och kopplade helt bort den andra och vad som väntade – det är verkligen Guld värt då de redan vet vad som frestas och komma skall men kopplar bort det för arbete.
Det var dags för den årliga utställningen i Norrköping och tänkte att det var dags att debutera i öppen klass.
Då vi aldrig gör så mycket mera än utflykter till de vanligtvis kända ställena och vi mest hänger hemma och inte bland massa andra hundar var jag beredd på att få jobba lite med Isa pga den påfrestande miljön.
Men som den här lilla damen har mognat! Hon som annars kan vara lite lättretad till skall när andra skäller och smittas av andras energinivåer, löste det jätte fint! Hon behöver verkligen mera träning till avkoppling i sånna miljöer men det kan jag absolut inte kräva när hon inte fått chansen till sådan träning. Pigg och alert som alltid men öppen och samarbetsvillig, och kunde koppla av och sova i buren i tältet – bara det en vinst i sig med lantis ekipaget i stan!
Vi var ett gäng kelpies och det är alltid i sig roligt! Dixie skulle också ha deltagit i bruksklass men jag valde faktiskt att inte ta med henne då hon var Totalt urfälld.
Isa skötte sig jätte fint och köper all hantering, men behöver mera träning att stå helt still vid tandvisning utav någon annan helt okänd. Domaren var noggrann och tog sig ordentlig tid med bedömning och kritik
Denna fina kritiken gav oss väldigt fint resultat och det var en Väldigt stolt och glad uppfödare och ägare som åkte hem med rosetter som kostade skjortan!
Ihop med denna utställning så blev det som väntat en hel del åsikter. Iom med detta vill jag ta upp lite saker.
Det man inte kan läsa på kritiklappen är; Att domaren ifråga som bedömde min hund, bedömde henne också utefter hur Hela hunden ser ut samt lynne och rörelser (lika så alla andra). Hon var noggrann och ställde många frågor som exempelvis vad för färg hon har och också om det är den hon är registrerad i. Svaren; cream och ja hon är registrerad som cream.
Varför vill jag lyfta detta?
Jo för att det har dykt upp åsikter, frågor, uttalanden och stark kritik till domaren. Eftersom detta blev större än bara mig själv ville jag adressera detta. Och vidare dela lite om vad det faktiskt står i rasstandarden.
I den utökade rasstandarden finns det inte skrivet någonstans att cream icke är godkänd som färg eller anses som fel. Faktum är att den benämns inte över huvud taget. Så det är en fri tolkning utav alla domare som dömer hurvida den ska påverka bedömningen.
Om vi nu ska prata utställning och vad som står i rasstandarden så är dessa några utav de saker som nämns
*Avsaknad av korrekt päls *Konstruktion utav en hund * Hanterings bekymmer både i och utanför ringen
Nedan är text från Från ”Extended Breed Standard of THE AUSTRALIAN KELPIE”
FAULTS Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness with which the fault should be regarded should be in exact proportion to its degree and its effect upon the health and welfare of the dog. Remember we are talking about faults, not disqualifications. Every dog has faults, but in varying degrees. For example, some have light bone; but how light? The answer to this question would vary from “slightly light” to “very fine”. The worst faults are features foreign to the breed and structural faults, which would prevent the dog from carrying out efficiently the tasks for which the Kelpie was bred. We have to accept and overlook minor faults in otherwise good dogs.
Minor faults are those, which do not affect breed type or working ability – things, which can be classed as “trimmings” or the “icing on the cake”. For example, a light-eyed dog can see just as well as a dark-eyed dog. However, a sound, typey, slightly light-eyed dog should not be beaten by an unsound dog which is off-type because the latter happens to have a dark eye. In making judgments one has to weigh up the degree of faults and their importance in a working breed. One important feature mentioned in the Standard, under “ General Appearance” is that indefinable thing called “quality”; that thing which marks a dog out as a champion. This is a feature, which shows good breeding in all purebred animals. A dog may be a strong, masculine type and still have quality, and a bitch too, may show strength and quality. Quality embraces both physical makeup and temperament; a subtle blend of conformation, balance and character. A Kelpie with quality walks and moves with confidence and pride in himself.
”At all times when judging the Kelpie, there are two vital points to keep in mind; no judge can afford to overlook them (a) This is a working sheep dog, bred to drive and herd large flocks of sheep under hard Australian conditions”
I övrigt gällande Australian kelpies med färgen cream så har den inga hinder eller problem i något (förutom för ägaren som har päls som syns på allt). Man får delta i allt, färgen har ingen sjukdom kopplat, hon har korrekt päls, och de registreras helt som vanligt. Det är också ganska osannolikt att en cream färgad hund kommer få avkommor som är cream. För att detta ska kunna ske måste BÅDA föräldrarna bära på färggenen. Även om den uppenbart finns och sannolikheten blir större när en utav föräldrarna har färgen cream.
För den som är intresserad utav att läsa mera om färgen cream och färggenetik kan man göra det på kelpiegallery;
I övrigt tycker jag att detta är viktigt att komma ihåg; En bra hund är en bra hund oavsett färg Mentaliteten sitter inte i en färg Så länge färgen inte har några defekter är det just bara det – en färg Kelpie är en vallande brukshund i första hand och de kriterierna till en bra arbetande hund kommer alltid att komma först – för mig
För ett par månader sedan flyttade Vajking’s Almighty-Grim ”Lotus” tillbaka hem till oss pga av tråkiga omstädigheter som gjorde att han inte kunde bo kvar hos husse. Han kom till oss med tanken att i lugn och ro lära känna honom för att sedan se om det fanns någon som är Lotus nya familj. Vi fäste oss alla oerhört fort i denna goa härliga kille med stor personlig och en mjuk insida. Han är väldigt lätt att tycka om!
Nu har Lotus varit hos oss i snart 3månader och nu känner jag att ja har lärt känna honom tillräckligt så jag med trygghet kan se efter om det finns ett eget hem för honom där ute.
Lotus är en nyligen fylld (april) 2åring full av glädje, kärlek och bus.
Han är i grunden en förarmjuk kille med en ”lugnare” kärna än de flesta kelpies.
-Lik sin mamma där. Han har lätt att koppla av, är väldigt barnkär och tycker om mys. Han blinkar knappt åt liv, rörelse och plötsliga händelser som kommer med små barn (som att någon trillar mitt framför honom eller en lite fot på en svans) och är helt trygg i hantering av stora och små.
Lotus är friröntgad, gjort MH, startad i lydnad, grundad i sök, spår och har fått träffat på får där jag tror att han har utvecklings möjligheter. Är också rabiesvaccinerad med pass.
Han bor just nu i flockliv med 4 andra kelpies i olika åldrar 2 tikar och 2 kastrerade hanar och har även tidigare bott med okastrerad hane.
Lou har några områden att fortsätta jobba lite med. Som tex hundmöten där han blir osäker och behöver vägledning men hanterar det fint med hjälp.
Lotus trivs bäst att bo i en lantlig miljö där han inte behöver ”oroa” sig för om nästa krök bjuder på ett oförutsett hundmöte så fort han går utanför dörren.
Fungerar att bo med öppen, positiv tik eller trygg obrydd (fördelaktigt kastrerad) hane. Han är en grabb full med hormoner och höga tankar om sig själv så jag tror att ett hem med okastrerad hane och individer med integritet skulle orsaka onödigt med konflikter.
Han har ett visst viltintresse men vi har kunnat ha honom lös (går dagligen lös på tomten) men bra att veta att den biten behöver man fortsätta jobba på.
Han är inte van vid katt så det kan vara svårjobbat men vad jag tror inte alls omöjligt med tid.
Det finns så mycket att berätta om denna härliga kille, är du intresserad så hör av dig så kan jag berätta mera.
Det är inte bråttom att han ska flytta och han behöver inte göra det för att det inte fungerar här, men han förtjänar verkligen någon/några som kan ge honom all sin tid och uppmärksamhet – det är verkligen en toppen kille!
I slutet av Maj hände det som inte får hända. En uppfödar kollega -Tullarbackens – mister sin tik under valpningen och kvar finns 8st kelpievalpar utan mamma. I lite mera än 1vecka sliter uppfödaren Pia dygnet runt och håller alla vid liv. Under den här tiden skulle Dixies valpar ha fötts om det hade blivit någon lyckad parning (försöket vi gjorde tidigare i våras med Evallens Chocolate Dot Com) men inga valpar blev det hos oss men Dixie var något mera skendräktig än vad hon normalt brukar vara (antagligen eftersom vi var och försökte para). Jag var i kontakt med Pia och erbjöd att vi kunde försöka o se om Dixie ville ta sig ann valparna. Sagt och gjort åker vi upp morgonen efter. Det tog inte särskilt många minuter efter att Dixie förstod att hon fick vara med valparna som hon la sig och försökte dia dom. Nästan direkt började hon snusa runt bland dom och tvättade och pysslade om dom. När det var dags för mig att åka hem fäste hon sin blick i min för att sedan gå tillbaka uppför trappen mot valparna igen och inte vände sig om en gång.
Veckorna passerade och Dixie tillsammans med Pia såg till att alla 8 valparna klarade sig växte och utvecklades precis som de ska. De både diade av Dixie som satte mjölk och stödmatades med flaska för att ingen skulle halka efter ifall mjölken inte räckte till. Efter lite mer än 6v, hade valparna fyllt 8v och det var dags för dem att flytta till sina nya hem. och Dixie fick åter komma hem.
Vilken makalöst fantastisk tik hon är som tar sig ann 8st valpar som inte är sina, dessutom i ett hem hos någon hon aldrig träffat förut – allt med bravur. Hon fungerade också med de andra 2 också jätte duktiga sunda vuxna kelpie tikarna som fanns i hemmet (de visade inte något intresse utav valparna)
Mera bilder och små filmklipp finns på våran och Tullarbackens instagram
Efter ultraljud var det som vi misstänkte det blev inga valpar hos oss i år tyvärr! Parningsförsöken var inte helt klockrena så chansen var redan från början liten att det skulle bli något, men man vet aldrig och hoppas gör man alltid!
Nytt försök med en till kull på Dixie kommer göras till nästa år
Som den nörd man är så går man lite lätt igång på ens egna planer ibland 😅
Jag tänkte att det kunde vara kul att ta upp lite om en del av vallhundarna bakom Dixie och Dotte. Både Dixie och Dotte har (ihop med sina respektive syskon – en av Dixie’s systrar) godkända arbetsprov på får (vallning) – så kallat HWT. Även Dottes mamma och pappa har gk arbetsprov. Zin (Dottes mamma) är en häftig liten tik som visar att storleken inte har någon betydelse när det kommer till talang eller förmåga att valla. Hennes pappa Jackson är kusin till min Vajlo. En väldigt trevlig hane som enligt matte delat många liknande egenskaper som Vajlo hade. Även han har visat att han vet vad han gör i fårhagen. Jacksons pappa var kullbror till Vajlo’s mamma som jag sett valla flera gånger och vet att även hennes syskon var fina vallhundar.
Jag vet med säkerhet att det i flera generationer bakom Dixie finns hundar som arbetat både på får och nöt. Både på Dixie’s mammas sida och pappas sida (från Australien – och alla de hundar bakom honom) Dixie’s mamma Hårdehalls Bondi har jag själv sett valla (film https://youtu.be/5JxZSRYXa4U?si=zrvEEI4dytr7oR8v ) Bondi’s mamma Aliborgs Binya har jag sett filmer på och vet att hon hjälpt till mycket på gården Dixie’s ”gammelmorfar” är den enda Australian kelpie som är godkänd vallhund både på får och nöt. Dixie’s pappa är som sagt importerad från Australien med gedigna arbetande (vallande) hundar och linjer.
Utöver dessa ovannämnda så finns det såklart flera. Det är alltså en hel del vallande kelpies i generationer bakom dessa 2 både ”på papper” och utan – bara för att man inte har en titel gör det inte hunden till en sämre vallhund. Och självklart är de även en hel hög väldigt trevliga hundar även utanför fårhagen
Ni förstår säkert varför jag är så taggad på denna kombinationen? 😁
Tack för lånet av bilder!
Bild 1 Evallens red & tan Zin foto @boggas Bild 2 Evallens red and tan Zin foto @boggas Bild 3 Cukid’s Jackson foto @evelynedblad Bild 4 Cukid’s Jackson foto @evelynedblad Bild 5 Evallens tan magic Malins Martha (kullsyster till Jacksons pappa/ Vajlo’s mamma) foto @m_ivarson Bild 6 Dixe Bild 7 Dixie Bild 8 Hårdehalls Bondi
Tiden flyger verkligen och busungarna växer så det knakar. Dom har hunnit bli 3veckor, fått en större inomhushage, blivit avmaskade och varit ute för första gångerna. Deras personligheter börjar utmärka sig och stamtavle namnen är bestämda. Mycket hinns med på blott en vecka!
2v har gått i rasande fart..! Alla ökar stadigt i vikt och mår bra. Ett par har börjat att tukta omkring på ostadiga ben, men det går undan när de får in snitsen på det!
Jag har klippt klorna i 2 omgångar, de precis som resten av valparna växer som ogräs. Jag passar på när de ligger utslagna efter de har ätit. Dagen till ära så har 2 st gläntat på ögonen idag. Black and tan tiken och den svarta hanen, imorgon är jag säker på att någon mer kommer glänta på ögonlocken. En extra koll av att valpsäkra tomten har påbörjats, och vi har även börjat förbereda valparnas flytt ner till undervåningen som lär ske någon gång nästa vecka. Rummet har ställts iordning och valp hagen har börjat komma upp. Ska bli roligt och spännande att få ge dem en annan miljö när de är redo för världen utanför.
Dixie börjar tycka att det är lite tråkigt att vara där uppe själv och kommer ner emellanåt för sällskap eller visar att hon vill att man ska följa med upp så hon har sällskap hos valparna. Tror hon kommer tycka det är skönt att valparna får komma ner.
De andra 2 grabbarna här hemma har olika grad av intresse för familjens nykomlingar. Opium vill väldigt gärna titta på dom men Dixie är inte okej att han är i närheten av valparna än så han får vänta och lukta på avstånd. Dunder släpper hon lite närmare men han får heller inte komma för nära. Och Dunder i sig är rätt ointresserad och är mest nyfiken o se om det finns någon gömd matbit i närheten.
Långfredagen kom det det 7 små underverk – tyvärr bara 6st som överlevde.
Från att inte visa några tecken till att valparna var på väg, till att på torsdags eftermiddagen började bädda och hässja så förstod vi snabbt att det verkligen var på gång – under helgen kommer det att komma valpar.
De första riktiga värkarna började efter kl 15, och kl 16.20 vart första valpen ute. Det var en relativt okomplicerad valpning och Dixie som den klippa hon är var lugn samlad och fokuserad. När valparna kom ut var hon med direkt och tvättade rent och pysslade om var och en. När 4st var ute var det oklart om det skulle komma någon mer eller inte. Hon stannade av lite med värkar, jag tog ut henne för rastning och gav henne lite färskfoder och äggula som hon tacksamt åt. Sedan kom det flera krystvärkar och nr 5 var på väg. Den tog lite tid på sig och när den kom ut med bakbenen före var jag nog inne i ett tillstånd där hjärnan inte fungerade fullt ut. Jag hjälpte till att öppna hinnorna och tyckte mig att de var extra sega och kändes som flera stycken innan jag kom in, valpen var kritvit och blå runt nosen, jag tänkte direkt att det var något allvarligt fel. Jag började jobba igång valpen tog bort vätska från luftvägar och sedan kom den första underbara pipet och den kom igång med andningen. Först då registrerade jag det som jag hade framför mina ögon – en Cream färgad tik! När chocken/adrenalinet lagt sig lite och jag precis skickat meddelande till min vän som är väldigt insatt i rasen och som är intresserad och duktig på färg genetik vad som precis har fötts så börjar krystvärkarna igen hos Dixie. Jag som trodde att vi var klara gjorde mig redo. Snabbt ut kom det….Ännu en Cream! Jag skrattade högt och sa högt för mig själv det här är bara så osannolikt!
Jag visste att Dixies pappa har Cream bakom sig i linjerna och att han även lämnat Cream men det ger garantier till att Dixie bär på den genen. Och för att det ska resultera i Cream färgade valpar så måste även hanen bära på den genen och jag hade verkligen ingen aning om att det fanns något bakom Cooper som har färgen Cream. Nu är inte färgen Cream godkänd hos Australian kelpie. Det innebär inte mera än att de aldrig kommer kunna få godkända ”exteriöra resultat”. Dom blir fortfarande fullt reggade och allt är i sin ordning. Jag är inte på Något sätt besviken. En färg är just bara det – en färg. Det enda som är tråkigt är såklart att detta är något som kommer stå i vägen för vissa typer av championat. – För den som är intresserad om att läsa mer om färg genetik hos kelpie kan göra dethär
Jag trodde helt klart att vi var klara här, och började städa undan och skulle hämta lite gotta till Dixie fick stanna upp i dörröppningen när värkarna kom igång igen. Dixie var trött och hon krystade länge, jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa henne och efter en bra stund fick vi äntligen ut den sista. Det var en stor fin svart hane som kom ut livlös. Jag kämpade på med honom och min fantastiska granne och vän som har många års erfarenhet av hundavel och valpning kom förbi för att också försöka. Tillslut gav vi upp. Han var borta. Han hade massor av fostervatten i sig som man hörde när vi försökte få igång honom. Dixie fick undersöka honom för att se att han inte klarat sig och återgick sedan till att pyssla om de andra. Jag gav honom namnet Night då han var svart som natthimlen med en vit strimma i pannan.
Det blev ett väldigt sorligt avslut, men vi gläds så åt de kvar varande 6st pigga livliga underbara godingar. Fördelningen blev 3tikar(1 Black and tan 2 Cream) & 3 hanar(1 brun med vitt på bröstet 1 svart med vitt på bröstet , 1 black and tan)
Dixie är en helt fantastisk mamma som tar det hela med ro. Har stenkoll på alla och är otroligt omsorgsfull. Jag tycker mig redan se personligheter bland dom och det ska bli så spännande att lära känna dom och följa deras utveckling, och se ifall de drag man tycks se redan kommer att bestå eller om de hela tiden kommer ändras under tiden
Det finns hanvalpar kvar till dig som har erfarenhet av rasen sedan tidigare eller motsvarande kunskaper till arbetade ras.
Jag vill avsluta med Ett Super tack! till Alla er som funnits där och stöttat på ett eller annat sätt under resan, jag är så tacksam för er alla! För alla goda råd, tips, stöttning och peppning. Ett speciellt tack till Anna som ryckte in när det krisade ❤
Dixie var planerad att börja löpa först i slutet på februari början av mars, men beslöt sig för att börja i veckan istället. Planeringen fick snabbas på i ultra fart och resan till Danmark och Cooper (skovfarmen’s red and tan Ubbe) är runt hörnet.
Fröken fyllde även 4år i veckan och jag insåg precis hur fort tiden går…! Det känns både som att hon alltid varit hos oss för hon är så självklar i våra liv men också som att det var nyss som hon var en liten påhittig illbatting.
Tyvärr är jag inte lika aktiv på bloggen som jag en gång var, så de flesta uppdateringar och ”vardagliga poster” kan man följa på Instagram, ni hittar oss på Vajkings. Men jag kommer självklart dela information fortlöpande även på hemsidan.
En kennelnamns ansökan är skickad och jag hoppas den blir godkänd när som helst.
Så nu fortsätter vi med planeringen och ber till alla högre makter att allt går vägen 🤞🤞🤞
vajkingskelpies.com 